Rummet vi har haft i Umeå har varit väldigt kalt, enkelt inrett och tråkigt på många sätt. Däremot fanns det en grej som kändes lite lyxigare: elsängar. Man har alltså en fjärkontroll där man kan styra sängen på olika sätt. höja och sänka ryggen, bakre delen av sängerna (där man har fötterna) samt öja oh sänka hela sängen. Lite skönt och praktiskt om man vill sitta i sängen och läsa.

I skrivande stund sitter jag på bussen som rullar hem mot Luleå. Nu är jag utskriven från sjukhuset, och tanken är att jag inte ska behöva återvända. Inte för att få hjälp med min ätstörning i alla fall. Självklart kan det hända att jag komer att behöva återvända, om det inte funkar på hemmaplan, men förhoppningsvis ska vi klara av det här hemma nu.

..Ja, nu tycker förmodligen många att jag är knäpp. Alla pratar och skriver om att det ska bli så skönt med sommar, och att "vad skönt med sol". Som att allting blir så bra bara vädret är bra. Själv känner jag bara: NEJ! Sommarlovet får inte komma om bara tre veckor! Det är först nu jag förstått hur snart det är. Denna sommar skulle inte bli en skitsommar då jag är helt begränsad och bara mår skit hela tiden. Jag önskar att jag kunde skjuta upp sommaren en månad till. Jag behöver den tiden. Jag behöver få ladda upp mer och lägga på mig några extra kilon så att jag kan ha en bättre sommar med mer frihet. Vet inte vad jag ska ta mig till. Hur jag än gör så kommer jag inte hinna bli nog bra/fri fram till sommarlovet. Blä.

---

Redan nu känner jag hur tiden har börjat gå i slow motion igen. Här på sjukhuset känns allting så dött. Inget att göra. Sitta och rulla tummar och vänta på att dagen ska ta slut. Tråkigt.

...Så heter bussen vi åker med till Umeå. Nu har vi åkt i lite mer än en timme, bara tre kvar nu. 180 minuter, det går snabbt. Eller? Hoppas det. Det finns trådlöst internet på bussen i alla fall, det är ju ett plus.

Riktigt tidigt imorgon bär det av till Umeå sjukhus igen. En fyra timmars lång bussresa väntar. Denna gång blir tiden på sjukhuset inte lika långt, en vecka (måndag-fredag).  I grund och botten är det väl trist att åka tillbaka dit, det finns så lite att göra och känslan av att vara instängd är ännu större där. Däremot är jag inställd på detta och har vetat om att jag ska tillbaka dit, just imorgon ända sen jag lämnade sjukhuset sist. Jag hoppas bara att det går bra där borta nu och att jag slipper panikångest/outhärdliga stunder.

Under förmiddagen sken solen och det var så varmt att jag kunde sitta ute i linne och vara varm. Därför bestämde vi i familjen oss för att åka på en utflykt till ormberget för att grilla. Som vanligt slutar det med att vi ägnar för mycket tid till förberedelserna för utflykten, så när vi väl kommer fram hade det blivit ganska molnigt och blåsigt. Det var rätt kul ändå, och härligt att kunna äta utomhus. Några kompisar följde med, bland annat denna söta hund vid namn Woopi ^^.